Tisdagsbio och Possum-jakt

Efter att ha genomlidit en dag av lektioner, som i jämförelse saknade allt som ens kom i närheten av betydelse, klev jag och lisa på spårvagn nr 8 med riktning mot Melbourne Museum. Vårt mål: Imax-biografen. Storfilm för kvällen: WATCHMEN. Kanske världens absolut bästa superhjältefilm genom tiderna. Utanför bio mötte vi Sarah Jans och Oola (som är en brittisk tjej, tro det eller ej). Självklart var vi lagomt sena, så det var bara att stiga in och köpa biljett. Salongen var typ storleken av Filmstadens största, men skärmen som gick från golv (som man inte kunde se) till tak, var enorm! Endast i huvudstaden (Stockholm) har jag sett liknande storhet, men då får man ligga och stirra upp i taket vill jag minnas (hjälp Jens, jag kommer inte ihåg). I alla fall så var visningen storslagen på alla vis, både prestandamässigt och filmmässigt. Dock försökte man självklart dra på ännu högre volym för att göra det hela maffigare men det gjorde bara att man fick ont i öronen.
Hur ska jag då kunna beskriva denna episka, storslagna, fantastiska, underbara, äventyrliga, fenomenala film. Jag vet inte. Gå och se den om du inte redan har. Du kommer inte att ångra dig. Jag vill dock varna för stundtals övermäktig manlig nakenhet. Alla vi som gick är i alla fall änse om att den var väldigt bra.
Efter Bion smög vi runt hörnet, ut i parken för att se Possums. Dom som har följt med i vår blogg vet att vi försökt göra detta tidigare utan att lyckas. Men tror ni inte att det första vi ser runt hörnet är just en familj Possums. En mor med sin valp (?) på ryggen och en till Possum smaskande på bröd som någon har lämnat så snällt åt dem. Det var betydligt större än vad man kan tänka sig och otroligt söta. Vi ska vid tillfälle ta bilder, men just i tisdags hade kameran fått stanna hemma. Vi tröstade oss med Glass.