National Park The Grampians

Ännu ett äventyr! Eftersom det var så enkelt att hyra bil och köra vänster, så tog vi ännu en tripp. Den här gången till "the grampians national park", en vidsträckt park fylld med berg och regnskog. Vi hämtade ut bilen på fredagen och gjorde en angenäm körning på drygt 3,5 timmar innan vi var framme. Som vanlig tog vi alldeles för mycket tid på oss att kolla in städerna på vägen och lyckades till och med tappa bort oss en stund i Ballarat. Men snart såg vi bergen vid horizonten och då var det bara att trampa på gasen. Första anhalt var Hallsgap, en stad mitt emellan bergen. Kändes lite grann som Hemavan, men mycket mindre och i en skogtäckt dalgång. Överallt i staden gick det fria Wallaby's (små kängurur), som var helt tama.
Vi tog in på Tim's Eco Hostel (som skulle visa sig ha bättre isolering och värme än vad vi har i vår unit) Sen direkt till turistinformationen för att se vad vi skulle hinna med idag. Solen hade legat på hela dagen och kl. ca 13 så det gällde att skynda sig. Fick lite kartor och vi bestämde oss för att ta den mest berömda först "the pinnacle". Man skulle först ta sig till en parkering nedanför bergen och på vägen såg vi en vild "Echidna" (titta nedan, ser ut som en igelkott). Sedan påbörjade vi vår vandring, uppåt, uppåt, över sten och bäck, genom skrevor och över block. Det var betydligt mer än vad både jag o lisa hade varit beredda på (dumma svenskar, som egentligen bara vill flanera i skogen). Utan vatten, mat, ficklampor och tält, gick vi en sträcka på hela 2,7 Km (och sen tillbaka)! Lisa gav upp ca 10 gånger, men bet till slut ihop och gick hela vägen till toppen. Vilket var helt klart värt det. Toppen var som toppen på ett fjäll, man kunde se ut över hela dalen, bada i soleljus och bara njutat av ens egna prestation. Får en att se fram emot vandring i Sverige.








Här kan man se lite av skogsbränderna som härjade i somras. Man kunde se det överallt.
Fågeln är en Kokoburra, lokal hackspett (tror vi).